Psykologen: ”För att orka ta hand om andra – ta först hand om DIG”

Ungefär var fjärde svensk lider någon gång i livet av psykisk ohälsa, vilket betyder många drabbade föräldrar, barn, syskon och partners. Om inte de får rätt stöd, är risken stor att de själva kraschar och drabbas av psykisk ohälsa, betonar Martina Nelson.

Problemet är att många anhöriga ofta drar sig för att själva belasta vården.

– En del tänker att ”Nej, men jag kan väl inte söka hjälp för egen del.” Istället lägger de allt fokus på den som mår dåligt. Men sen, kanske i en period då den närstående mår bättre, börjar man inse att anhörigskapet har tagit mycket på krafterna. Och det är då som man faller igenom.

Stor risk att själv drabbas av psykisk ohälsa

Syftet med boken Vem hjälper den som hjälper? är att ge stöd och verktyg för hur den anhörige kan jobba med sin egen hälsa innan man kommer dit.

– Den här boken riktar sig till den anhöriga, vad man kan göra för sig själv. Och det kan handla om att värna sina egna behov och fokusera på vad man själv behöver för att må bra. Träffa en vän, äta en god middag, planera för något som man ser fram emot. Trots att man är i en jobbig process. Låta det finnas två parallella spår. För om all tid går till anhörigskapet är risken stor att man själv drabbas av psykisk ohälsa.

Oro att inte räcka till

Psykisk ohälsa är ett brett begrepp. Olika diagnosers utmaningar skiljer sig vitt från varandra och man är i olika stadier och grad av processen. Men, det finns också många likheter.

– Oavsett vilken diagnos ens närstående har, så är ju ofta känslorna, tankarna och upplevelserna ganska snarlika. Det handlar väldigt mycket om oro – en känslomässig berg- och dalbana genom hopp och förtvivlan, maktlöshet och skuldkänslor: ”Borde jag göra mer? Varför blev det så här?” .

Känslan av att inte räcka till är vanlig, men Martina Nelson är mån om att lyfta vikten av att försöka påminna sig om att man inte kan ta ansvar för allt.

– Det finns saker som man faktiskt inte kan påverka. Du kan finnas som stöd, lyssna, hjälpa till med praktiska saker. Men ansvaret ligger också på samhället, vården och i viss mån även den närstående.

Hur slutar jag älta och köra över mig själv?

Var går gränsen för vad som är rimligt att göra som anhörig?

– Det är en väldigt vanlig fråga. Vad är tillräckligt? Finns det en gräns? Det där är både svårt och individuellt. Kanske man känner att man hamnar i samma hjulspår hela tiden. Ingenting förändras. Ständig motvind. Man ställer upp för att man känner sig tvingad eller har dåligt samvete, inte för att man vill.

Efter reklamen: 5 saker du bör göra för din psykiska hälsa

Signaler på egen stress

Ofta skickar kroppen ut tydliga signaler på att gränsen kan vara nära. Att må dåligt och ha svårt att sova är vanligt, men om problemen pågår över en längre tid och dessutom går ut över ens funktion i vardagen; att man inte klarar av arbetet eller inte orkar något, då kan det vara en tydlig signal på att man behöver söka stöd.

För att undvika att grubblet färgar hela dagen – och natten – rekommenderar Martina att försöka koncentrera tankarna till en särskilt avsatt ”orosstund” varje dag. När tankarna smyger sig på, skjut upp dem till orosstunden.

Martina understryker också vikten av att försöka finna en viss acceptans i hela situationen. Det är ok att vara ledsen, känna sorg och tycka att det är jobbigt. Låt säga att du skulle behöva leva med delar av det jobbiga hela livet – hur skulle ett meningsfullt liv se ut då? Låt inte det anhörigskapet hindra dig från att göra saker som är meningsfullt och ger dig energi eller glädje.

Är du högkänslig? Valen som förändrar ditt liv

Sätt ord på dina egna känslor

Andra vanliga känslor, förutom oro över den anhöriga eller att man inte gjort tillräckligt, är sorg och skam. Sorg över att livet inte riktigt blev som man har tänkt sig. Kanske man kan skäms för att berätta på jobbet eller för bekanta vad som pågår i ens liv. Kanske är man orolig för att man själv har varit bidragande till situationen. Det är viktigt att vara öppen för sina upplevelser för att kunna hantera dem på ett så bra vis som möjligt.

– Sätt ord på de känslor och tankar du har i stället för att försöka trycka bort dem, råder Martina och fortsätter tröstande:

– Du kommer inte alltid känna det du känner just nu. Det är viktigt att komma ihåg. Vi gör så gott vi kan. Och kom ihåg att psykisk ohälsa är ärftligt. Det finns en väldigt stark biologisk komponent. Så var snäll mot dig själv. Och be om hjälp.